De bästa texterna jag hört på många år kommer från fantastiska Stiftelsen och då är det två låtar som gått rakt in i mitt hjärta och det är Rotlös och Ur balans. Dels för att det är grymma låtar men jag är en sån där textnörd när endast texten kan göra hela låten.

Rotlös, hela texten.
Ett Mästerverk! :


Det finns inget att försvara, jag är elak och dum mot dig.
Du som vill ha mig, jag tar, jag förstör, jag är blind.
Vill du ta mig tillbaka, kan du göra mig hel igen?
Jag föraktar mig själv nu, inget är med oss.
Sinnet tar mig till en annan värld,
en plats som jag kallar hem nu.
Jag har försökt bryta mig fri, men nån jävel drar mig tillbaka.
Och hoppet kommer numera sällan, här ska jag leva, här ska jag dö.
Torka mina tårar, det är så jävla synd om mig,
stackars arma krake. Jag kan inte tro du är min.
Varför är du kvar här, inte fan kan du älska mig?
Jag är ju en börda, hitta nån annan.
När du ser mig byta roll,
kan du inte då hålla om mig?
Immun mot medicin, inte mot din kärlek.
Men jag kan inte, jag vill inte ens förstå mig,
hur kan jag då öppna mitt allt?
Vår saga är slut nu, ingen kommer läsa den,
jag förstörde allt, Min underbara vän.
Jag vill inte andas, försök att förstå mig,
du kommer alltid vara med mig, Min älskade vän.
Det finns inget att försvara, jag var elak och dum mot dig,
du som ville ha mig, jag tog, jag förstörde, jag var blind.
Ta mig inte tillbaka, nu kan du bli hel igen.
Jag tycker om mig själv nu, allting är med oss