Var faktiskt inte så trött som jag trodde att jag skulle vara när klockan ringde halv 5.. snoozade dock till 10 över 5. Runt halv 7 åkte vi iväg mot Falun. Mamma och Pappa hängde också på :) Kom ganska lagomt in till röntgenavdelningen, och jag behövde inte vänta speciellt många minuter innan jag fick komma in. Behövde bara ta av örhängena, och inte ringen, eller bh:n trots att det var byglar i den... vilket jag uppfattat av andra som gjort samma att de behövt byta om helt, men det behövde alltså inte jag, och det var ju skönt :) J följde med in och så fick jag lägga mig på britsen och J satt bredvid mig. Jag fick ett hårnät och sen satte hon på mig stora hörselskydd. Ingen radio dock. Efter det satte hon nåt typ av "galler" fast... ja tjockare men.. nåt åt det hållet iaf, som spändes över huvudet. Fick en larmknapp att hålla i, ifall man ville något. Sen åkte jag in i maskinen, och jisses, de första sekunderna kände jag bara "nej släpp ut mig". För er som inte vet så är det JÄVLIGT trångt där inne. Skulle kännas bättre om det var lite mer space... jag hade alltså armarna längs kroppen och åkte in till handlederna ungefär, resten av kroppen var utanför, men trots att armarna låg mot kroppen så låg de ändå mot väggen ändå... och tittade man så var taket skrämmande nära... kändes som att ligga i en kista, fast värre!

J höll sin hand på mitt lår nästan hela tiden vilket kändes bra att han va så pass nära. För trots att halva kroppen är utanför så är det det man ser som skrämmer en. Att man inte kan röra sig och ja man känner sig instängt, vilket jag alltid hatar. Jag vill ha fritt runt mig. Hatar tex att sitta i mitten på en rad under bio eller liknande. Vill ha kantplats så jag kan känna mig fri att gå när jag vill. Men jag blundade hela tiden och försökte tänka på annat. Tänkte på allt möjligt. Hade jag inte fokuserat på annat hade jag lätt fått panik där inne. Förstår inte hur de med klaustrofobi (stavas?) klarar av det... det var riktigt läskigt!! Apparaten slamrade, knäppte och surrade konstant, men som tur var så ändrar den läge hela tiden, annars skulle man nog lätt bli lite knäpp :p Det är lite drygt att man inte får röra sig alls. Ligga blixtstilla, men jag rörde inte en fena. Knappt att jag våga svälja :p

Efter halva tiden, ca 10min så åkte jag ut och hon gav mig en spruta i armen med kontrastvätska. Kände inte av det alls, bara att jag möjligen blev något varmare i kroppen och efteråt va lite kissnödig, men annars märkte jag inget av det. Fick åka in igen och låg ytterligare 10min. Trodde det skulle ta längre tid men när hon sa att nu är det klart så gav jag en lättnandes suck. Ville inte vara kvar längre!! Kände mig lite omtumlad och stel i nacken efteråt... Men det var en upplevelse det med... Har man gjort det då. Kan ju hända att det blir någon mer gång ifall de hittar någon tumör, men det är väl bara att hålla tummarna och vänta på svar, som nog dröjer några veckor skulle jag tro....

Xx